Kafka i Sverige

Kafka i SverigeKafka i SverigeKafka i Sverige
  • Introduktion
  • RECEPTION
    • ÖVERSIKT RECEPTION
    • FÖRE 1949
    • 1950 - 1959
    • 1960 - 1969
    • 1970 - 1979
    • 1980-1989
    • 1990 - 1999 A
    • 1990 - 1999 B
    • 2000 - 2009
    • 2010 - 2019
  • TEATER
    • ÖVERSIKT TEATER
    • 1945 – 1949
    • 1950 – 1959
    • 1960 – 1969
    • 1970 – 1975
    • 1976 – 1979
    • 1980 – 1989
    • 1990 – 1995
    • 1996 – 1999
    • 2000 – 2004
    • 2005 A
    • 2005 B
    • 2006 - 2009
    • 2010 - 2013
    • 2014 -2019
  • FÖRDJUPNING
    • KAFKAS TESTAMENTE
    • KAFKATOLKNINGAR
    • KAFKA OCH SKÅDESPELERI
    • GRÄL OM PROCESSEN
    • KAFKA I ÖVERSÄTTNING
  • Kontakt
  • Mer
    • Introduktion
    • RECEPTION
      • ÖVERSIKT RECEPTION
      • FÖRE 1949
      • 1950 - 1959
      • 1960 - 1969
      • 1970 - 1979
      • 1980-1989
      • 1990 - 1999 A
      • 1990 - 1999 B
      • 2000 - 2009
      • 2010 - 2019
    • TEATER
      • ÖVERSIKT TEATER
      • 1945 – 1949
      • 1950 – 1959
      • 1960 – 1969
      • 1970 – 1975
      • 1976 – 1979
      • 1980 – 1989
      • 1990 – 1995
      • 1996 – 1999
      • 2000 – 2004
      • 2005 A
      • 2005 B
      • 2006 - 2009
      • 2010 - 2013
      • 2014 -2019
    • FÖRDJUPNING
      • KAFKAS TESTAMENTE
      • KAFKATOLKNINGAR
      • KAFKA OCH SKÅDESPELERI
      • GRÄL OM PROCESSEN
      • KAFKA I ÖVERSÄTTNING
    • Kontakt

Kafka i Sverige

Kafka i SverigeKafka i SverigeKafka i Sverige
  • Introduktion
  • RECEPTION
    • ÖVERSIKT RECEPTION
    • FÖRE 1949
    • 1950 - 1959
    • 1960 - 1969
    • 1970 - 1979
    • 1980-1989
    • 1990 - 1999 A
    • 1990 - 1999 B
    • 2000 - 2009
    • 2010 - 2019
  • TEATER
    • ÖVERSIKT TEATER
    • 1945 – 1949
    • 1950 – 1959
    • 1960 – 1969
    • 1970 – 1975
    • 1976 – 1979
    • 1980 – 1989
    • 1990 – 1995
    • 1996 – 1999
    • 2000 – 2004
    • 2005 A
    • 2005 B
    • 2006 - 2009
    • 2010 - 2013
    • 2014 -2019
  • FÖRDJUPNING
    • KAFKAS TESTAMENTE
    • KAFKATOLKNINGAR
    • KAFKA OCH SKÅDESPELERI
    • GRÄL OM PROCESSEN
    • KAFKA I ÖVERSÄTTNING
  • Kontakt

kafkas testamente

Våren 1925 - knappt ett år efter Kafkas död - gav Brod ut den första boken ur Kafkas kvarlåtenskap, romanen Processen. I ett utförligt efterord redogör Brod för omständigheterna kring utgåvan. Han berättar att det inte fanns något testamente i kvarlåtenskapen, men att det bland mängder av papper på skrivbordet låg ett ihopvikt brev, skrivet med bläck, adresserat till honom. Brevet lyder:


"Käre Max, en sista bön: Allt som återfinns i min kvarlåtenskap (dvs i bokhyllorna, linneskåpet, skrivbordet, hemma och på kontoret eller varhelst något skulle kunna ha hamnat och som Du får syn på) av dagböcker, manuskript, brev, både andras och egna, teckningar och så vidare, ska Du undantagslöst bränna utan att läsa igenom det, även allt skrivet eller tecknat material som Du eller andra har ska Du i mitt namn be att få tillbaka. Brev som man inte vill överlämna till Dig ska man åtminstone förbinda sig att själv bränna.


Din Franz Kafka"


Vid en närmare granskning fann Brod ytterligare ett gulnat papper, som han förmodar var av äldre datum, skrivet med blyerts:


"29 november


Käre Max, kanske kommer jag trots allt inte på benen den här gången, lunginflammationen kommer troligen efter denna månads lungfeber att vara tillräckligt, och inte ens det förhållandet att jag skriver om det kommer att kunna hindra den, även om det har en viss verkan.


I så fall alltså, min sista vilja beträffande allt jag skrivit:


Av allt jag skrivit gäller endast böckerna: Domen, Eldaren, Förvandlingen, Straffkolonin, En läkare på landet och berättelsen Svältkonstnären. (De fåtaliga exemplaren av Betraktelse kan vara kvar, jag vill inte orsaka någon besväret att förstöra dem, men inget därur får tryckas på nytt). Då jag säger att dessa fem böcker och berättelsen gäller, menar jag därmed inte att det är min önskan att de ska tryckas på nytt och bevaras till eftervärlden, tvärtom: skulle de helt gå förlorade motsvarar detta min egentliga vilja. Men när de nu en gång finns vill jag inte hindra någon att bevara dem om han så har lust.


Däremot ska allt annat jag skrivit (i tidskrifter, i manuskript eller i brev) undantagslöst, såvida Du har det tillgängligt eller kan få tag på det genom att vädja till adressaterna (de flesta adressaterna känner Du ju, i första hand gäller det fru Felice M [Marasse, född Bauer], fru Julie, född Wohryzek, och fru Milena Pollak, glöm särskilt inte ett par anteckningsböcker som fru Pollak har) - allt detta ska undantagslöst, helst oläst (dock förbjuder jag Dig inte att ögna igenom det, jag ser visserligen helst att Du inte gör det, men under inga omständigheter får någon annan titta igenom det) - allt detta ska undantagslöst brännas, och jag ber Dig göra det så snart som möjligt


Franz"


Det har senare visat sig att Brod hade fel när det gällde brevens ålder. Det första har daterats till hösten/vintern 1921, det andra till november 1922. Det är alltså det andra som är det senare.


Brods efterord till Processen fortsätter med att han presenterar vad han betecknar som synnerligen tungt vägande skäl till att bryta mot Kafkas instruktioner. Han förklarar att några av dessa skäl undandrar sig offentlig diskussion, men att även de skäl han faktiskt kan redovisa är tillräckliga för att försvara hans beslut. Det första och tyngst vägande skälet som Brod anför är att han 1921 hade talat med Kafka om sitt eget testamente. Han berättade för Kafka att han bett denne förstöra ett och annat, läsa igenom andra saker och så vidare. Kafka visade honom då det med bläck skrivna brev som man senare fann på hans skrivbord och sa att hans testamente var enkelt, en bön till Brod att bränna allt. Brod erinrar sig ordagrant vad han svarade:


"Om du på allvar skulle begära något sådant av mig, så säger jag dig redan nu att jag inte kommer att göra dig till viljes."


Hela samtalet fördes enligt Brod i en skämtsam ton, men det var samtidigt underförstått att det låg allvar bakom orden. Och Brod fortsätter:


"Övertygad som han var om allvaret i min vägran hade Franz varit tvungen att utse någon annan testamentesexekutor, om han hade tagit sina egna instruktioner på fullaste allvar."


Brod påpekar att Kafka var väl medveten om hans "fanatiska dyrkan" av allt vännen skrev. Dessutom konstaterar Brod att Kafka själv bröt mot sina instruktioner så som de kommer till uttryck i det senare av breven. (Brod syftar här på att Kafka beslöt att Första sorgen, som skrivits i januari 1922, skulle ingå i novellsamlingen En svältkonstnär och att han i ett brev från april 1924, blott två månader före sin död, instruerade Brod att låta redaktören för Prager Presse, Otto Pick, trycka "vad han vill" ur Betraktelse.) Brod betonar vidare att de båda breven stammar från en tid då Kafkas självkritik hade nått en höjdpunkt, men att hans självhat mildrades de sista åren. Brods beslut att publicera kvarlåtenskapen underlättades också av minnet av alla bittra strider han utkämpat med Kafka varje gång något av honom skulle publiceras. Efteråt hade Kafka nämligen funnit sig i det och varit relativt nöjd. Slutligen konstaterar Brod att Kafkas kvarlåtenskap innehåller underbara skatter, ja det bästa han skrivit, och att detta ensamt skulle omöjliggjort varje annat beslut än att publicera den.


Ordväxlingen mellan Brod och Kafka från 1921 är förvisso omöjlig att verifiera. Det finns nämligen endast en källa till uppgiften, och det är Brod själv. Man kan följaktligen bara konstatera att det är ett faktum att Brod hävdar att ordväxlingen ägt rum. Det finns å andra sidan ingenting som talar emot att hans redogörelse skulle vara korrekt. Allt tal om att Brod vid något tillfälle skulle ha avgett något löfte om att förstöra kvarlåtenskapen saknar grund. Man bör också hålla i minnet att det var Kafkas föräldrar, inte Brod, som ärvde honom. Beslutet att publicera kvarlåtenskapen är därför i både moraliskt och juridiskt avseende deras. På flera av förlagskontrakten under tjugo- och trettiotalet återfinns utöver Brods namnteckning även Kafkas mors.


För Brod fanns det huvudsakligen två motiv till att engagera sig för utgivningen av kvarlåtenskapen. Det första var givetvis konstnärligt, det andra - och det har inte framskymtat särskilt ofta - var rent ekonomiskt. Till följd av Kafkas dyra sanatorievistelser under de sista tre månaderna av hans liv var dödsboet hårt skuldsatt. Brod uppfattade det därför som sin plikt att göra vad som stod i hans makt för att hjälpa Kafkas arvingar. Redan den 19 juni 1924, drygt två veckor efter Kafkas död, var de rättsliga förhållandena utredda. Enligt avtalet, som undertecknades den 11 juli, skulle förtjänsten från försäljningen av Kafkas verk delas enligt proportionerna 55:45 mellan Kafkas föräldrar och Dora Diamant (hans livskamrat under det sista året). Brod själv begärde inget honorar.

  • Sekretesspolicy

A DUCK-RABBIT PRODUCTION BY COLLIBRI.se

Copyright © 2020 HASSE BLOMQVIST - Med ensamrätt.

Drivs av