Offentligt Gräl om Peter Weiss "Processen"

I Aftonbladet invände Weiss i januari 1977 att Järv utnyttjade sin ställning som kritiker till att i "ett utbrott av hat och insinuationer [...] subjektivt och emotionellt gå till angrepp mot ett litterärt arbete, i stället för att undersöka arbetets målsättning, dess förtjänster och fel". Weiss sa sig inte kunna förstå hur någon med Järvs intellektuella förmåga kunde nedlåta sig till något sådant som att antyda att Weiss skulle använt Kafka för att tjäna pengar och vinna berömmelse. För övrigt, upplyste Weiss, var Kafka fortfarande copyrightskyddad och royalties utbetalades till det amerikanska förlag som hade rättigheterna. Weiss anade att Järvs angrepp på hans dramatisering egentligen berodde på "en rent politisk motsättning" mellan dem. Att placera in K. i ett samhälleligt sammanhang blev för Järv bara "vulgärmarxism". Weiss väckte slutligen också frågan om huruvida man överhuvudtaget ska ge sig på att dramatisera en roman som Processen. Han hade själv varit tveksam till företaget, och därför inbjöd han kritikern Järv till att "utifrån olika politiska synpunkter" föra en "objektiv diskussion" kring "principfrågor rörande det dramatiska hantverket".

Weiss konstaterade några dagar senare i Aftonbladet att Järv nu "skjutit bort sin grövsta ammunition", och att han nu endast ägnade sig åt "hårklyverier". Weiss visade med hjälp av en mängd citat ur Kafkas brev och dagböcker att han var väl förtrogen med Kafkas förhållande till Felice Bauer. I själva verket var det just kännedomen om turerna kring deras möte, brevväxling, förlovning och brytning som fått honom att dra slutsatsen att det var svårigheten "att lösgöra sig från det borgerliga samhällets normer" som var temat för romanen. En aning uppgivet utbrast han slutligen: "En kritiker som ej vill förstå, förstår aldrig. Antagligen kommer kritikern att säga samma sak om författaren." Därmed drog sig Weiss ur tidningsdebatten. Han skulle dock återkomma i radion.

Ytterligare en dag senare oroade sig Leif Zern i Dagens Nyheter för att den konstnärliga friheten var i fara. Han anknöt till andra yttrandefrihetsstrider i samtiden och tyckte att debatten om Weiss dramatisering liknade "en gengångare från den tid då varje radikal utmaning mot det estetiska och politiska etablissemanget bemöttes med glosor och kampanjer". Järvs kritik ingick helt enkelt i "ett mönster av krympande marginaler för yttrandefriheten och den konstnärliga friheten".

Ingen av de tidigare debattörerna kände sig manad att bemöta Järvs försvar för Kafkas konstnärliga integritet. Däremot tryckte Aftonbladet en kort, osignerad notis, där det konstaterades att Järv "envetet" fortsatte polemiken om Weiss Processen. Den anonyme artikelförfattaren tyckte inte att Järvs "slutreplik (?)" gav så mycket nytt. Aftonbladet hade under alla omständigheter inte plats för "att i flera omgångar upprepa redan anförda argument".

I maj 1977 sände radions P1 ett fyrtio minuter långt program om Processen. Programledare var Dieter Stöpfgeshoff, och de övriga medverkande var Peter Weiss, Sven Wollter (Josef K. i Göteborg 1976), Helge Skoog (Josef K. i Stockholm 1976) och Anders Ek (Josef K. i Göteborg 1948). Stöpfgeshoff hade i realiteten träffat dem på var sitt håll men klippt ihop de olika intervjuerna till ett imaginärt samtal. Diskussionen kom raskt in på frågan om huruvida man generellt borde överföra romaner till drama. Stöpfgeshoff refererade huvuddragen i Harry Järvs kritik och lät Weiss kommentera den:

"Ja, han ser ju Kafka rent litterärt. Han har ju inte sett det teatraliska, han har inte ens brytt sig om det, för jag tror inte att han har... vad jag har läst av honom, vad han har skrivit om den här uppsättningen, om min dramatisering, visar för mig att han knappast har något intresse för teater."

I radioprogrammet fick Weiss därefter tillfälle att utförligt berätta om sin relation till Kafka:

"Jag levde långa perioder med Kafka och i Kafkas värld. Det var i en värld som spelade en stor roll för fyrtiotalisterna, och det var inte bara jag, utan jag minns många samtal vi hade i kretsen kring Dagerman och där vi mycket intensivt befattade oss med Kafka. Det motsvarade min egen livskänsla genom emigrationen, exilen, den fruktansvärda tiden, de första krigsåren där, då allting såg väldigt dystert och hopplöst ut, det var precis den värld som vi levde i, vi levde från ena dagen till den andra, man visste inte vad som skulle hända, om man kunde få stanna kvar här eller om man skulle jagas iväg till andra exilstationer eller om fascismen skulle bryta ut i Sverige också, och att vi skulle försvinna i dessa koncentrationsläger som också var redan föruttänkta av Kafka, koncipierade av Kafka."

När det gällde förhållandet mellan Kafkas romanförlaga och omarbetningen för teater förklarade sig Weiss ha kommit så nära som det överhuvudtaget var möjligt för honom:

"Kafka har sagt allting som han sagt i romanens form. Min uppgift var bara att säga det som dramatiker. Jag skulle inte kunnat skriva pjäsen på något annat sätt. Så som den är nu, den version jag försökt att göra, den är så nära jag kan komma Kafkas text. Annars får jag slänga hela grundidén Kafka och skriva en variation, helt med mina egna stilmedel och med mitt eget språk."

Samtalet kom naturligtvis också att kretsa kring Processens innebörd. Vad ansåg skådespelarna att berättelsen egentligen handlade om, och hur såg de på Josef K.?

Sven Wollter:

"Vad det handlar om är att Josef K. gör upp med en inre skuldbörda, en inre process, som går parallellt med den yttre. Och författaren avser säkerligen att påvisa att den yttre processen inte finner någon lösning förrän den inre processen gör det. Kafka ville bryta med det slutna samhället. Han kallade aldrig sin vision för socialismen vid den här tidpunkten, men enligt min uppfattning är det ingen tvekan om att han såg socialismen. Jag uppfattar avrättningen som ett frivilligt rituellt självmord, på samma sätt som man kan säga att en människa som ger upp kampen för sin egen utveckling begår ett andligt självmord. Vi här i Göteborg har tagit fasta på att Josef K. inte är någon liten människa, han är prokuristen Josef K., som kämpar för att bibehålla sin position i samhället, när jorden börjar skaka under honom."

Helge Skoog:

"Den läsupplevelse jag hade av Processen var trots allt någonting positivt. Det är en människa som i trettio år har gått i fasta spår, till banken, följt sina föräldrars uppfostran, följer alla konventioner, är artig och bockar och ler vänligt mot direktören, säger vad som förväntas av honom, men plötsligt en dag vaknar han upp och är häktad, så blir det plötsligt helt nya banor, han vågar sig ut på nya fält, från att ha varit instängd och bara gått mellan banken och sitt pensionat, kommer han ut i förorten, arbetarkvarteren. Han träffar på människor som kämpar och slåss. Vi diskuterade Weiss rollfigur Hjälparen. Om man gör honom för övertydlig så blir det bara en pekfinger av det hela. Men å andra sidan kan det bli diffust. Om man gör honom med en röd skjorta blir det alltför enkelt, man kan inte säga att det är så enkelt att Josef K.:s problem kan lösas genom att han ska solidarisera sig med arbetarklassen."

Anders Ek:

"Josef K. får en kallelse att ta reda på vad som händer omkring honom. Efter att ha levt ett anonymt, försiktigt, regelbundet liv, så överraskar han sig med att ställa sig i olika konfrontationssituationer, han blir ställd i dem, han ställer sig själv i dem, han bejakar dem, dessa konfrontationssituationer, han försöker på något sätt att bryta sin isolering. Jag upplever ibland Processen som en förvänd Bibel. Och med förvänd så menar jag då en sannare Bibel, men naturligtvis inte alls så folklig som Bibeln, en upp och ner vänd Bibel, en Satansbibel, Satan som läser Bibeln. Det är så klart en nihilism i det, men det är också en revolutionär text, som gör uppror mot det vedertagna, det som man fordrar av människorna. Men jag tror inte man kan begränsa tolkningen till att det är de småborgerliga attityderna som förgör K. Det är som om texten är för stark för denna enda uttydning, det sociala är en viktig aspekt men den utesluter inte en massa andra associationer."