A cup of Kafka 2014

I september 2015 hade Joseph Sturdy satt upp Förvandlingen som en dansföreställning. Och den 27 januari 2016 hade finländska  Svenska Teatern i Helsingfors premiär på en kombinerad dans- och  teaterversion av Förvandlingen.  Det var den finlandsvenska koreografen och dansaren Carl Knif som stod  för regin, och för bearbetningen svarade Christoffer Mellgren. Enligt  teaterns hemsida skulle det bli en föreställning som ”granskar familjen  som enhet och de krafter som kan rubba den harmoniska familjedynamiken”.  

Samsas förvandling  till insekt illustrerades inte övertydligt. När publiken mötte honom  (Patrick Henriksen) hade han armar och ben intrasslade i en stol, vilket  dock inte hindrade honom att rumstera fritt på scenen. Hans rörelser  var mjuka och organiska – stundtals akrobatiska – medan de övriga  familjemedlemmarna tedde sig stelt docklika. Knifs tolkning av dramat  innebar i mångt och mycket en kritik av det kapitalistiska samhället.  Budskapet var att Gregor Samsa förlorade sitt människovärde när han inte  längre hade kraft och förmåga att sköta sitt arbete och försörja sin  familj. Med hänvisning till att han inte längre drog in pengar kallades  han åtskilliga gånger under föreställningen ”onyttig” och uteslöts steg  för steg ur gemenskapen. Föreställningens främste representant för det  samhälleliga förtrycket var fadern (Niklas Åkerfelt). Han föraktade  svaghet och tvingade till och med ut sin astmatiska hustru (Simon Häger)  på arbetsmarknaden. Mest sympati för Gregor visade traditionsenligt  systern (Misa Lommi) som dock även hon svek brodern mot slutet av  dramat. Svenska Teatern introducerade också en femte rollfigur på  scenen. Det var en graciös figur (Anna Stenberg) som klädd i svart  oförklarat gjorde entré och på något sätt utlöste Gregors förvandling  från människa till insekt.

Kafkas novell Förvandlingen

För att läsa om Kafkas novell "Förvandlingen", gå till:

Förvandlingen 1970.

Den 17 mars 2018 hade Borås Stadsteater premiär på Kafkas Processen som då inte spelats i Sverige sedan 2011 då den framfördes på Backa Teater i Göteborg. Föreställningen i Borås, som regisserades av Ragna Wei (f. 1980), var ovanlig på flera sätt. Dels genom att rollen som K gjordes av en kvinnlig skådespelare, dels genom att delar av publiken deltog i skeendet. En kvinnlig K hade visserligen förekommit tidigare, närmare bestämt då Pantomimteatern i Stockholm 1981 gjorde en ordlös version av dramat. Helt nytt i Borås var emellertid publikmedverkan på scenen. Stadsteatern gjorde nämligen föreställningen i samarbete med Ebba Petrén (f. 1988) och Gabriel Widing (f. 1983) från scenkollektivet Nyxxx som framgångsrikt experimenterat med publikgrupper som styrs av instruktioner i hörlurar.

Kafkas roman Processen

För att läsa om Kafkas roman Processen, gå till: 

Processen 1948.

Två manus

För skådespelarmanuset till Processen svarade Tova Gerge (f. 1982) och för hörlursmanuset Ebba Petrén och Gabriel Widing. I realiteten var dock bodelningen mellan manusförfattarna inte så sträng. Inte heller bodelningen mellan regiarbete och författande av hörlursmanus. 

Tova Gerge tog sig före att göra en ganska omfattande bearbetning av Kafkas text. Mest iögonfallande var att hon skapade en ramberättelse till dramat där K och åklagaren Hasterer – som hos Kafka är en ganska perifer person och snabbt försvinner ur handlingen – skildras som ett kärlekspar. En vardaglig händelse i deras gemensamma liv inleder föreställningen, och därefter varvas scener som speglar parets relation med Kafkas berättelse om K:s mellanhavanden med den gåtfulla domstolen. Gerge bantade vidare ner antalet roller rejält. Totalt finns det sju individuella roller i dramat. Och så en åttonde som Gerge kallar ”interagenterna”. Det är den roll som delar av publiken spelar. Rollfiguren K motsvaras i stort sett av Kafkas K. men är alltså kvinna. Rollfiguren Leni är en sammanslagning av en av Kafkas vakter, vaktmästarhustrun och vaktmästaren i förhörslokalen samt givetvis också advokatens sköterska Leni. Rollfiguren Advokaten motsvarar Kafkas advokat Huld. I likhet med Kafkas Hasterer är rollfiguren Hasterer jurist, men där upphör likheten. Rollfiguren har nämligen en kärleksrelation med K och deltar därmed mer aktivt i dramat än sin förebild. Rollfiguren Block motsvaras av Kafkas Block. Rollfiguren Domstolsrepresentanten är en sammanslagning av Kafkas undersökningsdomare och studenten vid domstolen. Slutligen får interagenterna ikläda sig rollen av hyresgäster i domstolskansliets byggnad, publik vid första förhöret, pryglare, chefsnotarie på besök hos advokat Huld, konstnären Titorelli, prästen och bödlar.

Bortsett från de avvikelser som beskrivits ovan följde Gerge Kafka nära i spåren. Några punkter förtjänar att uppmärksammas. I ett av ramberättelsens avsnitt blir K uppringd av någon från domstolen och varnas för att trotsa kallelserna till förhör. Episoden återfinns i ett av de s k oavslutade kapitlen i Kafkas Processen, vilket inte varit tillgängligt i svensk översättning förrän i Bakhålls utgåva från 2001.

Gerge har alltså gått grundligt till väga och bekantat sig med Kafkas fullständiga romantext. Ett annat avsnitt i manus visar att hon dessutom läst in sig på mer än Processen. I en central scen mellan K och Leni citerar Leni – visserligen ganska fritt men tydligt igenkännbart – en av Kafkas aforismer:

”Innan du går in i det allra heligaste måste du ta av dig skorna, men inte bara skorna, utan allt, dina reskläder och ditt bagage, och under dem din nakenhet och allt som finns under nakenheten, och allt som döljer sig därunder, och sedan Ditt innersta och det allra innersta av det innersta, sedan resten och sedan återstoden och sedan ljuset från den outsläckliga elden.”

Hörlursmanuset utgjordes av handfasta instruktioner som ”Säg: hur menar du”, ”Säg: och” och ”Säg: tycker du”. Dessa anvisningar var sedan sinnrikt interfolierade med skådespelarnas repliker. För den enbart iakttagande delen av publiken tycktes interagenterna och skådespelarna följaktligen inbegripna i en dialog:

”K: Ursäkta, finns.. domstolen här någonstans?

Interagenter: Hur menar du?

K: Oj, vad många ni är som pratar samtidigt.

Interagenter: Och?

K: Det är lite ovanligt bara

Interagenter: Tycker du?”

Kafkas aktualitet och upprorets problem

Dagen före premiären på Processen intervjuades huvudrollsinnehavaren Viktoria Folkesson av Borås Tidnings Niclas Sennerteg och fick frågan vad berättelsen om K har att säga oss idag. Folkesson svarade att den aktualiserar frågan om hur man kan hamna i en process med regler och system som man inte förstår. Och hon utvecklade:

”Tänk på de processer som de människor som flyr hit måste gå igenom, som språket, kulturen och den typiska svenska byråkratin. Eller om du måste söka hjälp hos Försäkringskassan i dag, det är i dag ett system där människor inte passar in.”

Av denna samtidsapell märktes dock inte så mycket i föreställningens programblad där Tova Gerge, Ebba Petrén, Ragna Wei och Gabriel förklarade att deras iscensättning hade ”tagit fasta på upprorets problem”. Det var två olika förhållningssätt till domstolen de velat gestalta nämligen ”symbiosen och motståndet”. Därför hade de också velat förena de två konstnärliga formaten ”traditionellt sceniskt berättande och ett deltagande hörlursverk”. Och författarna fortsatte:

”Att deltagande publik och skådespelare möts på scenen på detta sätt ställer frågor om frihet och ansvar i förhållande till det egna agerandet. Vad är det att vara skådespelare? Vad är det att följa instruktioner? Vad är det att vara eller ha en kropp i rörelse?”